Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 : ”4
— Olycka? Hur kom du på ett sådant ord?
— svarade han, —■ men hans röst förrådde honom.
Betty hade stannat vid spisen, liten och rak,
utan att ett ögonblick förlora sin säkerhet.
— Jo, här har skett en olycka, som ingen
rår för, som omständigheterna framkallat, — yttrade
hon. — Vi ha . .. Ja, hvad skall jag egentligen säga?
När jag börjar rifva i härfvan, finner jag ingen
början.
Nu Hans Alienus :
— Det är egentligen ingenting som skett. Och
ändå! Det är mer än det förefaller.
Han kunde icke reda sina tankar. Ett ögon-
blick lät hans inbillning åter allt synas smått och
grått, men därefter svepte hon allt i ett förmör-
kande moln, där allt förstorades, och på nytt
tyckte han sig höra under själfva golfvet, där han
stod, urmodiga instrument och ett mummel af rö-
ster, som sjungande upprepade sitt: Vår är du.
Han gick några steg fram mot Giggia samt
drog ur fickan den gröna pappasken med järnrin-
gen, hvilken hon i gudsmodersbildens åsyn lämnat
honom till ett vårdtecken. — Hans egna tankar
klädde sig tyst i dessa stränga och allvarliga ord,
och det sköra band, som knutits mellan honom
och detta barn, syntes honom så starkt, att det
4 235
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
