Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller svärd, piniekäppar eller pilgrimsstafvar och
uppfyllda af vek innerlighet eller af jublande lefnads-
mod. Stadens äldsta ätter hade utlånat sina kläd-
kamrars familjereliker, sina himlar med fjäderbu-
skar i hörnen, sina förfäders bärstolar och tunga
karosser samt ovala långa tennfat, lastade med
frukt. Det sjöng af glädje ur alla dessa syner.
Åtta vuxna män, som icke heller hade annan
klädnad än en svartraggig hundfäll, höllo på se-
niga armar en bår med en rundkarmad hvit stol.
På denna satt med korsade fötter och händerna
på karmen en tjugutvåårig bondkvinna, som endast
bar en hundläll om höfterna. Den räckte tätt upp
under bröstet, men icke fullt ned till knät och
sammanhölls om lifvet med en rem af guldläder.
Det linfärgade raka håret hängde öfver de gul-
bruna kraftiga axlarna och armarna, och rundt
pannan och nacken hade hon en ring af stränga
hvita kamelior. En halmkärfve låg som pall un-
der hennes häl.
Till en början hördes några pryda rop af
missnöje, och en gendarm med ful uppnäsa trodde
sig förpliktad att skrida in. Men han blef genast
trängd tillbaka, och snart glömde åskådarne den
ovilja, som de ansett sig böra hysa, men som i
själfva verket ingen kände. I stället bredde sig
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
