Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp. Liksom om ruset öppnat hans blick, grep
han i plötslig ingifvelse en af tennbägarna från
bordet och kastade den mot Hans Alienus. Den
föll på golfvet och rullade ett stycke öfver den
svarta klädesmattan.
— Din skål dricker ingen ! — ropade han med
djup och oklar stämma. — Kostymsömmare ! Lust-
barhetsmarskalk! Du har ordnat ett teaterstycke,
som har sina spelande och sina åskådare, men det
hela är icke en af sig själft framsprungen blomma
på lifvets träd med friska uppåtstigande safter inom
sig. Det är en gengångarnatt i gengångarslottets
praktrum, men icke dagens lefvande lif. Det är
icke tidsandens segrande: Jag är till! — Tidsanden
sitter i natt i en fabrikslokal och skrifver ifrigt
räknande en mängd siffror på ett pappersark. Du
har icke gifvit oss vilja och önskan, icke ande,
endast en tom rock, som en gång burits af något
redan dödt och förlidet.
Han vacklade tillbaka och satte sig på bänken
med hufvudet mot bröstet, och utan att vidare säga
något somnade han in lika tungt som nyss.
Hans Alienus stod hopsjunken med ena han-
den hårdt knuten om korsets stam och pilgrims-
hatten i den andra. Synerna omkring honom
skänkte honom icke den jublande tillfredsställelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
