Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland tärnorna i förrummet och spann. Och ändå
har den sägnen krupit från dörr till dörr och icke
lämnat mig någon ro i dödsriket. Ni lefvande ana
icke all den maktlösa förtrytelse, som våndas i
grafvarna, i den mull, som era spadar vänder och
er fot trampar. De döda kunna ej värja sig mot
det nät af beskyllningar, i hvilket ni snärja dem
med era skrifter och de hörsagor, som ni berätta
era barn. Era häfdaböcker äro bräddade med an-
klagelser, som våra förstummade munnar aldrig
skola kunna tillbakavisa.
— Sägnen om dig, flicka, — svarade Hans
Alienus, — är förgäten.
Hon reste sig häftigt rodnande och stammade:
— Så kan jag då ändtligen få gå till hvila.
Nu har jag ej längre bruk för den vaxtafla, som
jag håller i min hand. Jag vill gifva dig den till
tack för ditt glada budskap. Som du ser är den
infattad i röda träramar, vid hvilka ett benstift
hänger i en silfverkedja. Taflan besitter den kraf-
ten, att så snart en osanning tecknas i vaxet, ut-
plånas orden ögonblickligen som af en osynlig
hand.
Han mottog vaxtaflan och fäste den med hjälp
af silfverkedjan vid sitt repbälte.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
