Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
Knäböjande lyfte Hans Alienus pilgrimshatten
från hufvudet och ropade öfver vattnet med stäm-
man darrande af rörelse och vördnad:
— Färjkarl, jag har vida mer än två oboler
att gifva dig, om du uppfyller min begäran och
I ror mig öfver till skuggornas heliga strand.
Färjkarlen vaknade, och medan han gnuggade
ögonen lossnade mossan från hans fingrar och
kläder samt föll i tofvor till marken.
— Hvad vill du oss? — sporde han yrvaken
och harmsen. — Du är en lefvande, och de Ief-
vande ha begynt räkna år ett, ha öfverkorsat oss.
Vänd åter dit upp och stör ej vår hvila.
Hans Alienus svarade:
— Jag kommer icke till eder som en son af
min tid, icke för att undersöka Lethe eller Styx
och tala om alkaloider. Jag kommer för att åter-
kalla Hfvets färg till era kinder och fylla Hades’
hvalf med handklappningar och sorl, med rök från
stekar, som brynas på spettet, och med den fräna
lukten från läderrustningar, som uppmjukas vid
garfvarens kar. Om du vägrar att ro mig öfver,
får jag söka att hjälpa mig själf.
Han bräddade pilgrimshatten med det svarta
vattnet och drack i djupa törstande drag, men det
hade en kväljande sötaktig smak och steg honom
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
