Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Då bröt Hans Alienus pilgrimsstafven mot sitt
knä, tryckte händerna mot sina tinningar och ut-
ropade med hög röst:
— Hon var den af er alla, som jag sist ville
förlora !
Följd af sina ängsligt hviskande hustrur in-
trädde Hans Alienus stum genom stadsporten, hvars
järnbeslagna dörrar stodo vidöppna och på hvars
hvalfbåge en vers i kilskrift berättade, att en drott-
ning där blifvit grafsatt ofvan de vandrades hufvud.
Nu trampade hans fot de ändlösa, räta gatorna
i skuggornas stad, där samtalande skaror böljade
mellan trädgårdarna och mellan de låga tegelhusen,
som saknade fönsteröppningar. I hvita skjortor
och med hvita mantlar skredo männen värdigt
med sina stafvar, hvilkas knappar stundom voro
af guld och föreställde fåglar, frukter eller blom-
ster. Liksom hvarje människa har en stämma,
olik andras, har hvarje stad sin röst, sitt säregna |
målföre, och denna stad dåsade beständigt i ett
knackande och klingande buller afvandrande stafvar.
— Ni vanmäktiga, — tänkte han, där han
mörk banade sig väg genom trängseln. — Sorg
och vrede samla ni i mitt hjärta och veta icke,
att min vilja för en kort tid ropat er ur länge
sedan förgätna grafvar. Som man blåser ut en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
