Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gräsänkor! Gräsänkor! Köp af mitt vin!
Det besitter den förvånande egenskapen, ni dygdiga
fruar, att lindra saknaden efter en älskad man.
O fruar, köp hela tunnan ! Köp den af en fattig
stackare. Den är kvistig och grof, men väl på er
gård skall den sprida lycka liksom kamelens spin-
ning kastad på elden sprider den sötaste vällukt.
Träluckorna öppnades skrikande på alla sidor
om gatan, och skrattande ansikten betraktade tun-
nan. Men då väpnaren icke tröttnade att ropa,
utan i stället bad allt mer bevekande, blefvo åskå-
darne nyfikna, och många af dem gingo ned och
gläntade på porten.
I ett hörnhus öppnades till sist porten af en
gråhårig gammal kvinna, som stannade på trö-
skeln med händerna knäppta:
— Ack! — stammade hon. — Min man är i
fält. Han är den främste, den modigaste af alla.
Hur mycket begär du för tunnan?
— Fem silfvermynt.
Hon skakade missförnöjd på hufvudet.
Huset midt emot ägdes emellertid af en mycket
rik köpman, som för tillfället var på resor väster
ut ända till hafvet. Sarahat, hans unga gräsänka,
som alltid med afundsjuka hörde det allmänna
lofvet öfver grannkvinnans man, förstod strax att
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
