Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande besöker er stad? Hvad vilja ni? Komma
ni för att tigga?
Han kastade bitar af smörtårtan ned bland
människorna. Sedan kastade han några af de rikt
stickade dynorna och till sist hjälm och rustning.
En af smaragderna lossnade vid stöten mot gatan
och sprang högt upp öfver de framsträckta hän-
derna som en gnista från ett hammarslag. Nu blef
villervallan ännu större, men i skenet från det
öppna fönstret igenkände han i trängseln två väl-
bekanta ansikten. Han såg sina båda hustrur och
förstod, att de svartsjukt följt tunnan i smyg.
Då drog han åter för luckan och lade på
haken.
Under tiden blef porten inslagen. I flera tim-
mar stängde väpnaren vägen med sina två lansar
och två svärd, men efter många fåfänga budskick-
ningar infunno sig stadens nattväktare, hvilka kal-
lades hvilans räddare. De voro yrvakna och
trumpna män med lyktor och med ugglehufvud på
sina käppar. Hvilans räddare gingo hvar tredje
timme med halfslutna ögon och släpande steg en
tur genom de förnämsta gatorna, men på de andra
timmarna ville de ligga i fred och sofva. De voro
därför vresiga och uppretade, och med deras hjälp
lyckades tjänarne öfvermanna och binda väpnaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
