Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f––––––––– –––––––––––-*
Gården var planterad med cypresser, och på
snören mellan stammarna hängde lyror och silfver-
klockor, hvilka sakta susade och klingade för vin-
den som rörda af lycksaligas osynliga händer.
Hans Alienus hade nu åter blifvit fullt vaken
samt satte myrthenkransen till rätta. I sin hel-
hvita dräkt stod han barfota framför den tredje
och sista porten, på hvilken, målad i starka färger,
Sardanapal knäfallande lyfte en människa mot
guden issurs fot. Under bilden voro dessa ord
ristade: »Jag Assur-bani-habal har i mig själf lyft
människan till din fot.»
Öfverevnuken hade nu helt och hållet förlorat
sin förra säkerhet. Han knäföll darrande och
stammade:
— Stig upp för den trappa, o snäckskärare!
som du i Sällhetens Hemvist finner midt framför
denna port. Där skall du snart skada den, hvars
ansikte jag endast har rättighet att betrakta under
vissa högtider. Vid detta lag brukar han begifva
sig till det galler, från hvilket han kan se ned
öfver sin svingård.
Öfverevnuken blåste icke i sin pipa, utan
knackade med fingrarna på portarna ängsligt och
svagt som hade han fruktat att väcka en sof-
vande.
4- 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
