Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sardanapal fortfor:
— Om någon, då gudarne formade jorden,
sett det brinnande flödet, skulle han ha sagt:
Detta är natur. Hvilken naturstridig föreställning
att delar af denna deg kan förvandlas till en borg
och en vandrande Hans Alienus. Ack, vi skärskåda
ett ögonblick och kalla det natur eller en oför-
änderlig lag. Lag?
— Det finns för oss människor endast en lag
mot hvilken vi icke ha någon grund att uppresa
oss: vår önskan. Den har du lyft i din hand.
Är du det högsta mänskliga, måste du åtrå att af
kommande tider hyllas som gudomlighet. Men jag
har förutsagt din snara död, och jag förutsäger,
att glömska skall söka jorda ditt namn.
— Tala icke med mig om framtiden. Sorgen
för framtiden är det närvarandes dråpare. Säg
mig hellre, hvarför du, som förstår mig, spår mitt
fall. Menar du att, när våra själar sjunka i hvarann,
blir undergången deras son? Du vill fresta mig att
dö en död som kan ristas på minnets högtidsbägare?
Är det icke så du tänker? Du har lockat mig in
i ett skönhetskrig, och det kriget lyster mig att
utkämpa. Du skall blifva min gäst, och hvart rum
i min borg är ditt. Du är min vän, min fiende och
min medtäflare. Må mina kockar, vinskänkar och
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
