Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T- - - - - - - - - - - - - - -
I Ofvanför trappan syntes ett hörn af det
skulpterade taket i en gult upplyst pelarhall, där
små handtrummors dunk taktfast ledsagade några
nakna flickors danssteg. — Alla visste att där satt
Sardanapal.
Ännu högre upp blossade mot natthimmeln
två väldiga fyrfat likt ett offer till vädrens och
stjärnornas gudar — ett rökverk, tändt af det
högsta mänskliga, af den man, som i sin hand,
gudomliggjord, höll all Ninives skönhet.
Hans Alienus förtärde tankspridd några syltade
rosenblad samt hviskade till sin egen skumma
spegelbild i dammen;
— Redan står min trettionde årsdag för trö-
skeln, och snart sagdt hvar stund af dessa utblom-
made år har fått "vingar af den tanken, att det
högsta mänskliga, o Sardanapal, bar dina kläder.
Men den, som ser din storhet i ögat, tynger den
som en krossande klippa. Om jag icke ser dig
falla tillintetgjord och lämna vägen öppen, går jag
själf under.
Han vände sitt hufvud åt sidan och betraktade
en ung kvinna, som stod lutad mot gallret framför
en hög jordfast fågelbur. Han steg upp.
Han igenkände hennes smala ansikte med de
mandelformiga ögonen och de breda, sotade ögon-
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
