Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ahirab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från en af gårdarna hörde de hammarslag
samt bullret af släpande stockar, och de visste att
något ovanligt skulle ske, något som jorden aldrig
bevittnat och som hon aldrig skulle glömma, så
länge minnets högtidsbägare gick från mun till
mun. Den hemska klangen i hennes röst, den
ömsesidiga faran och aningen om Ninives stun-
dande fall, allt förenade sig att gjuta olja på in-
billningens lampa, som från deras inre kastade sitt
ljus öfver tingen.
Han satte sig på bädden bredvid henne och
försökte narra henne till ett sakta samtal.
— Vid trettionde året, — sade han, — skakar
människan till afsked hand med sin ungdom. Skall
i morgon det som hittills varit mitt själf förgås?
Skall det som sedan lefver kvar i mig icke längre
vara jag? Skall det endast vara en hamn, som
går bort och åskådar lifvet från ett berg, endast
en röst, som ropar långt ur enslighetens klyftor?
Sardanapal var min ungdom, och i morgon skall
han dö.
Hon såg på honom med förvånade och tomma
ögon.
•— Hon kan icke samtala, — tänkte han. —
Om jag skiljer en mans hufvud från kroppen, skall
hon förstå mig, men icke om jag ber henne om
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
