Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hans Alienus uppsöker Pontius Pilatus i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig dit in likt simpla tjufvar. Förgäfves ha vi
äldre utsatt vakter. De klättra själfva öfver muren,
när det blir mörkt. Men äro några väl komna så
långt, biter kvinnoormen sig fast i deras nackgrop
och utsuger hjärnan, ända till dess de falla hop
och dö. — Nu gäller det att slå odjuret ihjäl. Men
knyt ett rep om lifvet som vi, så att du icke låter
fresta dig, att störta dit in, när vi skjuta upp
porten.
Den som sade detta var en bedagad lampför-
säljare med stora silfverringar i öronen. Hans gul-
aktiga drag hade ett tungt och olustigt uttryck,
och han talade långsamt och trögt.
Hans Alienus stannade.
— Asiaterna, — svarade han, — föda sin Iifs-
åskådning i smärta liksom kvinnorna sina barn, men
själshälsans tankar äro romare och hellener liksom
ni själfva. De komma med horn och klingande spel.
Hvarför då så många högtidligt rynkade pannor?
Hur mycken skalkaktighet lefver ej upp, när stadens
ungdom om natten klättrar öfver muren! Aldrig
vinner någon lättare mitt hjärta än när jag mär-
ker skalken. Till och med hos ljufven, som stjäl
ett par silfveraskar, tycker jag mig märka en skalk,
som roar mig mer än jag vill tillstå. Hur mycket
klarare skulle jag ej då märka den hos alla de
4-
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
