Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hög medlem af synhedriet, som gick förbi,
men som naturligtvis icke blandade sin röst i
trasmännens ordsvall, tänkte för sig själf: — Jag ser
nog på den höga pannan, att det där föreställer
en lärd, en tänkare. Man kunde nästan taga det
för ett porträtt af mig själf. Det är bestämdt jag
själf. Inte illa gjordt. Troligen någon af
trasmännen som tecknat af mig. De känna ju till mig
litet hvar.
Under tiden hade en af åskådarne tyst närmat
sig kolteckningen. Det var en välklädd man med
ett mildt och vänligt ansikte, som påminde om ett
barns. Ingen visste stort om honom, och ingen
krönika har heller sedan bevarat hans namn, ty
han lefde tillbakadraget, skygg för allt buller, allt
uppseende. Med händerna korsade öfver knappen
på sin käpp betraktade han teckningen. — Hvilken
ädel panna! — tänkte han. — Hvilken upphöjd
ödmjukhet i hela gestalten! Ack, den som vore
lik den där bilden — men hvarför önska det
omöjliga!
Då han stod där ödmjuk och tyst, var han
så påfallande lik teckningen, att alla veko tillbaka
och hviskande pekade på honom. Häpen och blyg
aflägsnade han sig, utan att förstå hvarför de sågo
efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
