Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då du spelar. Om du vetgirigt och nyfiket lyfter
det, mista strängarna sitt ljud.
Hans Alienus fattade den höljda lyran med
häftighet och slog an strängarna med det plekter,
som låg vid sidan. Han kände en feberhetta stiga
till ansiktet, och tinningarna bultade som under
en sjukdom. Hela landskapet framträdde förädladt,
och han kunde se in i själfva tingen som genom
glas och spåra världstankar, där han nyss endast
sett våta stenblock och plaskande vatten. När han
slutligen utmattad och darrande grep fast i relingen
och sjönk ned på bänken, visste han icke själf,
att lyrans gud bönhört honom, att kvinnorna
tystnat för att lyssna till hans ord och se natten med
hans ögon.
Han väcktes förvånad af deras
handklappningar, och häpen öfver lyrans egenskaper slet han
nästan vred klädet åt sidan och granskade
instrumentet noga och nyfiket samt började tvista med
kvinnorna om sättet att dikta. Lyrans båda horn
voro nötta, och på den med skinn öfverspända
sköldpaddsbucklan hade Homeros, Pindaros, Sapho
och flera andra inskurit sina namn i grekisk skrift.
— Din sång begynte med följande ord, —
sade den stränga kvinnan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
