Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilkas sprängda järnkrampor blänkte i skymnin-
gen, hängde liflösa människokroppar med armarna
ännu lindade om de fat och prydnader, hvilka lifvet
haft kärt. Vida i tystnaden hördes det svaga hviss-
lande, hvarmed svartfåglarna lockade hvarann medan
de hackade i liken.
Hemskt och underifrån som från dödsriket steg
kvällsskenet öfver de sju kullarnas med ruiner
täckta öar. Högt ofvan murkanten af en ramlad
sal, i hvilken Tiberius fordom gaf gästabud, reste
sig ännu Laokoongruppen, den af Minervas ormar
kväfda mänskligheten, mörk af sin egen skugga,
och med sina förvridna ansikten hopplöst vända
mot den döfva rymden.
Omgifven af förödelsen satt Alienus Augustus
på sin tronstol. Giganterna hade trötta kastat
sig framstupa på de upptornade stenarna bakom
honom med de knotiga armarna korslagda under
hakan och vingarna hopdragna utefter ryggen samt
betraktade honom med sitt röda öga.
Hans syner buros icke längre af förnuft. De
mörknade till skummaste vanvett. Han började
halthögt berätta likgiltiga händelser från sin tidi-
gaste barndom och skrattade klart. Han sade sig
se sin ålderstigne fader hvithårig sitta under en
risig idegran och skära en docka af ett barkstycke.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
