Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt glömmer dig, natur,
och mina egna gudar aktar. —
* *
Då väpnaren ännu stod tveksam, böjde sig Hans
Alienus ned och ropade i hans öra :
— Nu framåt, knekt! Hvad rör oss trätan?
Låt mannen sömma på sin tankeväf.
Så många gånger vänd den redan blef,
att knappt du skiljer afvigan från rätan.
Natur, det är ett skumt och dubbelt ord,
som dunkelt skrefs på skilda altarbord.
Dröj hellre knäböjd för naturens önskan.
Och likafullt! Känn ren en doft af grönskan!
Hur skifta bergen under oss i blått!
Ren hör jag sus af vattendrag, som flyta,
ej ens mot andens Solborg, där jag stått,
jag, människan, min ljufva jord vill byta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
