Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kurbitsflaska med en lönlig saft,
som återskänker gamla gubbar kraft
att se i rosenrödt och hvlla könet. —
Förskrämdt en snabb och ängslig hviskning gled
långs kardinalernas och vaktens led.
På mattan lade han för toffeln ned
sin med sigill och vax och snöre stängda
kurbits, som efter färden än var varm.
Den helge fadern stödde tungt sin arm
mot sammetsstolens präktigt skurna karm.
Så steg han upp och grep det eldslikt svängda
och långa svärd, som närmsta schweizarn bar.
Han höll det sträckt. Hans röst blef skarp och klar.
-— Mer stadigt stod ej fanan på ett fäste
än korset vid min tron. Då räckte jag
en spade åt de vise. Nästa dag
grofs hvalfvet upp till glömskans röfvarnäste.
Men allt, som spaden lade för min pall,
allt, allt som steg ur jordens källargångar,
mitt hela hof af stumma marmorfångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
