Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fåfängt människan vägrar oss luft,
fåfängt oss hon fördömde,
bad och stormade,
band med remmar;
gudadrömmen hon vandrade i
långsamt formade
bål och lemmar,
den vardt människokropp, den är vi. —
Hans Alienus sprang besinningslöst
från golfvet upp. Så röd var ärmen färgad.
som hade nyss vid olfer blod han öst.
Han drog ur kåpan taflan, hvilken bärgad
och frälst han hemfört från sin pilgrimsfärd,
och spikarna, som han vid bröstet burit,
samt vred ur påfvens händer detta svärd,
som nyss i tvenne hälfter flaskan skurit.
Med fästet slog han häftigt spik vid spik
i rummets vägg, och mellan dem han hängde
nu taflan med sin enkla teckning lik
de marmorfångar, hvilka segerrik
själf kyrkan i sin hofborg innestängde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
