Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Alienus :
— Så må den gamla striden mellan oss
beständigt kämpas utan vapenhvila.
Liksom en döf af klippor rest koloss
betraktar du min lefnads år, som ila.
Slå ned, förgör. Det kryddar blott vår träta!
Först då på fingrarna med suck och hot
du räknar hvarje sten, som stött min fot,
får jag på nytt en lust att dem förgäta.
Det bloss, som lyser jordens tidsfördrif,
af kvalets nötta kors du helst ser spintadt,
men hvart mitt ord skall tacka detta lif,
som mången natt jag önskat helt förintadt.
Än vill jag forma mina egna drag,
än vill jag bröstet bredt och lyftadt bära.
Där må mitt hjärta bränna och förtära,
min mun skall le som i min ungdoms dag.
Än skall det hviskas, när mot folkfylld gata
rundt spridda flockar, hvilka muntert prata,
en soldag spänner sina gyllne garn:
Där kommer redan prydd med många år
men ännu rak med sina gråa hår
Hans Alienus, lyckans söndagsbarn!
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
