Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bullret slutligen tystnade långt bakom fallen, gick
Hans Alienus vidare utan att åter tilltala kolaren.
Allt som han gick framåt hörde han närmre
och närmre tunga hammarslag liksom inne i själfva
berget.
Natten var mulen och mörk och fick endast
ett svagt ljus från det tunna lager af nyfallen snö,
som låg öfver mossa och buskar, men som här
och hvar lämnade de svarta hällarna bara. Gra-
narna kastade inga skuggor, och knarrandet af
hans egna steg narrade honom ofta att stanna och
se sig om, ty det föreföll honom långa stunder att
någon gick efter honom.
Genom en grind, som nu afhakad låg mot
gärdesgården, krökte sig vägen med en brant backe
in mellan två smedjor, ur hvilkas glesa tegeltak
gnistorna slogo upp. Längre bort sken öfver en
träddunge en dimmig och röd eldkula som en
månuppgång. Det var elden ur den tornshöga
masugnspipan och den belyste flämtande och otyd-
ligt rostugnens tak, de rödmålade bodarna och de
svarta kolvagnarna, hvilka dragna af i mörkret
osynliga järnlinor rullade liksom af sig själfva på
förhäxade hjul uppför bryggan till masugnskransen.
Han saktade sin gång varsamt och försiktigt,
ty han ville icke bli sedd, och han själf visste icke,
1
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
