Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftergift af längtan till det som han nyss lämnat.
Då han mot middagen trampade stadiga hällar och
slingrande fästigar, gick han allt långsammare och
långsammare. En skogseld hade här svedt huden
af bergen, de svarta stammarna stodo med röda
barr, och den ohyggliga ensligheten blef den hus-
ville en allt tyngre börda.
När han i skymningen, Iedd af hundskall, kom
till en stuga, hvilken lika grå som kvällen knap-
past kunde urskiljas, innan han stigit öfver ledet
och stod på åkertäppan, bultade han på och gick in.
En kvinna med bårdt och kärft ansikte satt i
väfstolen och betraktade misstänksamt och oroligt
hans egendomliga klädsel, medan han begärde skjuts
öfver skogsvägarna tillbaka till herrgården. Man-
nen var till marknaden med hästen, förklarade hon
buttert, och drängpojken, som också varit där, låg
drucken. Hon hvarken kunde eller ville skaffa
någon skjuts.
Men när han lade fem blanka silfverkronor på
väfbänken och trummade på dem med fingrarna
som på tangenter, hvilkas toner ingen kunde höra
utan att öfvervinnas, blef hon fogligare och fick
lättare att hitta ord. De hade nog en stut, menade
hon, som väl kunde draga kvarnvagnen, om hon
bara fick drängpojken vaken.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
