Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det inte skadar att man rusar i väg en smula.
På andras erfarenhet lär man sig ingenting, och
har man inte några repor att kitta, då känner man
sig som en svag stackare, hvilken aldrig har
varit ung.
— Nåja, det kan du nog också ha rätt i. Jag
rusade också i väg som ung och satte mig sedan
här för att göra ytan glatt och jämn, men har
just ej lyckats så väl. Jag kan nu hvar sten utan-
till, hvar gärdsgårdsstör, hvar stopp på möbeltyget,
hvar så kallad tanke hos min förträfflige bror
Didrik. Och jag kan mig själf utantill. Men jag
vet nog att jag under tiden bara blifvit ännu mer
ojämn och kantig. Det är aldrig bra att sitta så
allena, att man börjar kunna sig själf utantill, och
du skall inte tro, att inte jag vill, att en man skall
göra sig själf och taga ut steget åt det håll, som
han anser sig böra gå. Det som synes en männi-
ska att vara det rätta, år för den människan det
rätta. Men tag nu pimpstenen och försök igen.
Så där ja, nu kan du det redan mycket bättre.
Fadern satte sig åter men svängde länstolen
åt sidan, så att han kunde följa sonens arbete.
Han hakade af glasögonen samt lade dem i boken
och såg emellanåt ut i det fria, där det mulnade
och började snöa.
i 61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
