Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in-
vecklade vinglappar på skuldrorna, och stirrade
nyfiket, ty det var första gången han fick följa de
andra på deras vandringar.
Då den äldste lyste på Hans Alienus och såg,
att han var vaken, sade han hviskande:
— Jag känner igen dig. Var det icke du,
som kom upp till Solborgen och ville bli gud?
Hvilken julgåfva önskar du?
— Jo, — svarade Hans Alienus med händerna
korsade under nacken, — jag önskar en människa,
inför hvilken jag inte känner mig som främling.
— Den gåfvan skänker jag dig.
Gossen tog ett af äpplena och lade på täcket
samt öppnade just munnen för att säga ännu något
mer, men i detsamma började klockorna ringa till
otta. Med hakan belyst af sitt ljus gaf han sina
kamrater ett tecken, och alla vände sig genast om
samt gingo åter bort öfver löftet. Hans Alienus
hörde, hur det yngsta barnet snafvade i trappan
och började gråta.
Klockorna ringde med tunga slag, och allt
emellanåt upplystes gafvelfönstret af en eldglimt,
som mellan de rimmade träden bröt sig fram från
de raskt förbiilande slädarnas sprakande bloss.
Hans Alienus hörde att hela huset redan morg-
nat sig, att dörrar öppnades och tofflor trampade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
