Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olsson, som hade julat grundligt och var tung
i ögonen, dukade upp te och ägg på ett litet bord
bredvid de spelande, så att de kunde äta mellan
dragen. Men de förtärde icke mycket, och Hans
Alienus erfor en kväljande förnimmelse hvar gång
han förde skeden till munnen. Han hade aldrig
så skärande klart som just nu fattat hela vidden
af den bittra enslighet, i hvilken fadern framlefvat
sina år, och hos honom upplågade ej blott med-
känsla, utan den största hängifvenhet för denne
lefnadströtte gubbe, som satt framför honom med
sitt själfullt vackra hufvud och som var hans dagars
upphof, men med hvilken han aldrig utbytt ett
varmt ord. Nu voro barnets dagar länge sedan
förflutna, och båda voro de nu män, som fått sina
djupa fåror kring munnen, om båda också fort-
farande höllo sig lika raka. Allt det myckna, som
hindrande legat mellan dem, antog efter hand mer
och mer utseende af barnsliga småaktigheter. Han
kom till den slutsatsen, att de på äkta mänskligt
vis för ro skull åsamkat sig ett lidande, men han
fick lust att ännu en gång söka öfverlista det äkta
mänskliga.
Fram på förmiddagen slutade de att spela,
emedan båda två kände med sig, att de genom
att enträget fortsätta längre endast ytterligare
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
