Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma sträng. De hittade till och med ordvänd-
ningar och talesätt, som de själfva brukade be-
gagna. För hvar gång fadern med sin omutliga
ordentlighet och sirlighet ordnade en genomfor-
skad brefpacke, skakade han eftertänksamt på huf-
vudet.
På så sätt spunnos förenande trådar mellan
de döda och deras afkomlingar och mellan fader
och son, som blefvo mer och mer öppna och för-
troliga. De uddiga sarkasmerna, som likt skriande
måsar skurit luften, så snart ett oväder blåste upp,
blefvo allt sällsyntare. Fadern liknade de orien-
taliska ökenklostren, hvilka, befästa med grinande
skottgluggar och barska murar, i sitt inre gömma
fruktlunder med kvittrande fåglar. Svårigheten låg
endast i att komma dit in, men Hans Alienus hade
lugnt lyft af porten, sedan han sporrats därtill af
andras påståenden, att något sådant skulle vara
en omöjlighet.
När han ibland i den grönklara midvintern
gick ut och vadade i snödrifvorna, kring hvilka
skogen glittrade som ett sockerverk, kom den gamla
ensamhetskänslan åter öfver honom, och han vände
snart och gick hem. Farbror Didrik, som hade
en flaska ricinolja för invärtes sjukdomar och en
flaska kamfertsprit för yttre krämpor, stod vid hans
8S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
