Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och råttorna tassade under de hängande seldonen
på löftet. Han tryckte långa stunder örat till
springan mellan golftiljorna, och hans hörsel vakade
äfven medan han sof.
Ibland steg han upp och gick ut i det fria,
för att söka lugn i nattsvalkan. Med brådskande
steg följde han på måfå mons svarta slagg-grusade
vägar, men ångrande hvar stund, som han under
dessa dygn förspillde utom sitt fadershus, samlade
han endast nya glöd på sin oro, och med samma
brådskande gång skymtade han snart åter förbi
mellan trädgårdens äppelkvistar och steg varsamt
på nytt in öfver tröskeln för att vänta och lyssna.
En eftermiddag satt fadern efter vana vid det
öppna fönstret.
— Gif mig ett glas vatten, — sade han.
I rummet stodo två tegelkannor med isblan-
dadt vatten från två olika källor, ty både fader
och son voro stora kännare af källvatten. Men
då Hans Alienus fattade den ena kannan, fann
han att Olsson glömt ställa in några glas.
Han gick ut i salen. På linneskåpet, bakom
hvars tunga dörrar dukar och servetter lågo på
de med krusadt papper kantade hyllorna, stodo
fotshöga gula glas och kullriga välkommor af silf-
ver i en lång rad. Där såg han äfven kyrkkalken
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
