Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blod och som han uppbjudit hela sitt Iif att rensa
bort. Men ännu gaf han sig icke fången.
— Sardanapal skall afundas min vadmal, —
sade han. — Likt Epikuros skall jag täfla med
Zevs i lycksalighet, om jag också endast har korn-
bröd och vatten. Förmår jag icke följa lifvets
önskan, kan jag i nödfall öfverkorsa den.
Om hans sätt att sköta sitt landtbruk hviska-
des underliga saker, när torpargubbarne i styfva
förskinn sutto språkande i fållbänken om lördags-
aftnarna, under det att hustrurnas spinnrock och
nystfot surrade framme vid lampan.
— Hvar skola vi släppa oxarna? — hade han
blifvit frågad.
En stund hade han stått stirrande som i tan-
kar på något annat. Så hade han plötsligt slagit
upp ögonen och sagt:
— Släpp oxarna i rågen.
Han lät rifva alla gärdesgårdar och nedlägga
allt jordbruk samt förvandlade åkrarna till betes-
marker. Han ville att allt tyngre arbete skulle
hvila eller åtminstone inskränkas till det minsta
möjliga. Ladugårdsbesättningen nedslaktades, och
i stället uppföddes svin och får, hvilka till och med
betade själfva gårdsplanen. — Jag har lärt min
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
