Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen, hjälten, som skulle dö för sitt land, men
som med knäckt mösskärm och svart på läpparna
i smyg bjöd bränvin bakom hans rygg. Han
låtsades icke heller se att en gosse, som hade
plåsterlapp på örat och nedhasade blå strumpor,
gjorde narr af hans långa hår och skägg.
Efter dansen smögo drängpojkarne vanligen
in i trädgården och stulo frukt, och sådant roade
Hans Alienus, men senare på natten hörde han
skrål och liderliga visor från vägarna, och i två
fall af tre slutade aftonen med slagsmål.
De nya ordningarna framkallade i hemlighet
också snart missnöje. Dansupptågen väckte ond
blod, och en skräddare, som börjat hålla böne-
möten i sitt torp, kallade dansaftnarna ett djäfvu-
Iens tidsfördrif. Slutligen höjdes ett allmänt klago-
mål öfver brist på — arbete.
Mat hade nog alla, men skräddaren önskade
skönare tapeter i stugan och en skönare möbel
än den brunstrukna gamla fållbänken. Kvinnorna
önskade skönare kaffekoppar och schalar, och
drängarne önskade skönare urkedjor samt nickel-
klockor och giftermål med de skönaste af de fula
flickorna. Hellre än att försaka detta ville de ar-
beta, och de visste icke som Hans Alienus, att
när de förskaffat sig, hvad de ville, skulle de en-
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
