Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
präntade sin hälsning till Sardanapal på en Ier-
tafla, och han behöfde en hel veckas tid innan
han fick meningarna så som han önskade.
När brefvet var afskickadt, kände han dock
ånger. Väl hade han icke lugn att längre stanna,
där han var, men det störde honom samtidigt att
lämna sin ensamhet, att behöfva se en så godt
som obekant stiga fram i hans väg med nyheter.
Han var till freds för hvar dag som gick utan
något svar och begynte slutligen hoppas, att Ceder
åter var ute på någon af sina många resor.
En morgon satt han på trappan utanför huset.
Hans blod kokade, och hans blick var ängslig och
jagad. Vandrarelynnets oro hade åter vaknat, och
han längtade bort, fast han godt visste, att han
alltid skulle längta tillbaka. När han såg upp mot
huset, förstod han att det var honom kärare än
allt annat, och likväl hade han ej lugn att stanna
där. Han var främling under sitt eget tak. Han
var borta äfven när han var hemma. Han måste
åter gå och gå, men handen var lam och foten
stapplande.
Medan han ännu satt på trappan såg han en
vickande kärra förspänd med en skjutshäst komma
i allén. Han steg icke upp. Han betraktade mer
missbelåtet än nyfiket den obekante, som redan
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
