Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
— Ja, jag skall följa min forne lärare, — sva-
rade Hans Alienus.
Redan två dagar därefter åkte de båda gamle
från gården. Hans Alienus satte sig på framsätet
för att kunna se tillbaka. Han såg in i den breda
trädgårdsgången, som mellan stickelbärsbuskar och
vackra träd med rosenhäger och gyllen ledde till
en mörk löfsal af lindar. Han anade, att han icke
mer skulle vända hem. Snart skulle träden, ett
efter ett falla för yxan och andra uppväxa i deras
ställe, till dess hela landskapet åter dött bort till
ett nytt. Andra människor skulle gå in i huset,
bryta spikarna ur väggarna, sätta hyfveln på golf-
plankorna och slutligen med likgiltigt förakt ned-
rifva alltsamman ända till grunden.
Han hade genomströfvat begrafna städer, men j
om han erhöhe förmågan att en enda dag kunna
stiga ut i det tillkommande, hvad skulle han då få
se? Hvad skulle han finna, om han efter femtio
år sökte uppleta en sista spillra af sitt Iif? I hvil-
ken lumpbod skulle han då återfinna den stol, på
hvilken han suttit, det ur, som räknat hans tim-
mar, de porträtt, som han hört berätta?
Vagnen rullade allt längre bort, och framför
honom sof Ceder med sin slocknade pipa i munnen.
Ceders hus låg längst uppe vid Bengteken-
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
