Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han knackat på köksfönstret och bedt
jungfrun om ett glas hett vatten, hvilket hon ock-
så genast räckte honom, gaf han henne en tio-
öring. Han hade det besynnerliga bruket att gifva
en tioöring i drickspengar på alla ställen, där han
orsakat besvär genom att förtära något.
Hans Alienus var så tankspridd, att han också
förde handen mot fickan, men Ceder lade sitt dar-
rande pekfinger på hans käppknapp och sade:
— Låt mig betala. Det är ju brors egen
jungfru.
Därefter slog han sig ned på gungbrädet och
begynte anrätta sin dryck.
Medan de båda gamla nu sutto framför rädis-
landet, öfver hvilket salutkanonerna riktade sina
mörka mynningar, sporde Ceder om det utländska
brefvet.
— Det var från några ungdomsvänner, om
jag får kalla dem så, — svarade Hans Alienus. —
Egentligen kan jag ju icke tala om vänner. Jag
har endast mött människor i förbigående, sällska-
pat med dem en tid, ätit och druckit med dem
och därefter gått vidare. För femtio år sedan
— jag var då två och tjugu år — kom jag hän-
delsevis nere i Westfalen att bjudas härberge hos
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
