Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur själfva sakristian, där man ställt
på gafvel fönstret, ljöd en stämma gällt:
— Nå, gamle Jakob, det var första gången
som ej du glömt på skänken din kornett.
Min tro på världens bättring tycks få rätt.
Nu, bröder, öfva vi den första sången.
Men bygdens gubbar kunde stå en timma
och rita streck i fönsterrutans imma
i grubbleri på allt, som ändras kan
därhän, att nästa morgon ville man
begå en fest för en som fordom mest
man nämnde ömkansfullt, en vårdagsfest
med blommor och med sång för — människan.
Med nylagd rappning minnesmärket sken
som förr bland fruktträdsskogens sprungna
knoppar.
Ur helgonnischen hade dock lyfts hän
den brustna bilden med sin glob af koppar.
4-
Snart brann med stilla dager redan Venus,
och natten skred med sina timmars slag
132
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
