Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och höjde så sitt hufvud mörk och sade
med handen lyft som att förkunna dom-.
— Hur skönt, hur kungligt blickar detta hvita
odödligt ädla hufvud öfver oss
och öfver dessa helgdagstysta fält,
där, sedan raskt vid lyktor och vid bloss
vi kiädt med flaggor, alla sysslor hvila.
I svarta marken inom trädens krans
står dammens vatten som en öppen lucka
till innandömen med metallisk glans.
Och fast det redan ljusnar upp och dagas,
skall ingen höra någon foras buller
och ingen flitig spades eller slagas.
Det är som hade den, som format detta
gudomligt höga hufvud, tankfullt sett
på våra främstes, våra stores hufvud,
och tecknat alla i ett enda ett.
På dessa drag har han förmått att samla
all deras kraft och alla deras år
— och våra år, ty vi ha blifvit gamla.
På dessa drag har äfven han förmått
att samla det som mänskan icke nått.
134
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
