Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ört, som fåfängt suger jordens safter
sen blomstringstidens middagsstund är slut.
Är detta vissna hufvud människans?
Än ögat, öppet halft, tycks hålla kvar
en syn af ljus, en dröm måhända
om blåa fält, där flöjten leker klar
och gossen varm från strandens roddarskepp
hör hafvets plask kring fyllda fiskarnät
likt sorl af härarna rundt Ilion.
Höll lifvet så det löfte som blef hans?
Är denne gubbes hufvud människans?
Låt frågans svar förbli en hemlighet
och bred ett täcke om den dödes kropp,
ty folket kommer, alla klockor ringa
och horn och stråkar spela redan opp.
Den döde lyftes undan, och ur redet
vid helgonnischens tak af ingen röjd
stack svalan näbben, svart och dunkelögd.
Ren komrno barnen två och två i ledet,
de små, de yngsta först, de större sist;
hvart med en nyss i blomma sprungen kvist
af körsbärsträdet eller äppelträdet.
Kring långa bord bars ölet sedan fram,
och när först sent och grå af vägens dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
