Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - II. Hemma på Halleborg - III. Dödsdömd vid 20 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det. Gösta öfverraskade sig sjelf med att otåligt stampa
i golfvet och mumla: »Fördömda jernskalle och aristokrat!
Liksom om en hederlig karl inte hade något annat att
uträtta här i verlden än skaffa moder »af frälse börd»
åt arfvingarne till ditt gamla Halleborg!» Men salig öfverste
Hallenhjelm såg lika kall och lugn ut för det, som hade
han velat säga: »Jo, Gudbevars! Ge dig ut i verlden
och uträtta hvad storverk som helst, min gosse, men kom
ihåg att här skall sitta borgfru af adlig börd och att
denna salens golf aldrig skall trampas af bastarder!»
Det gamla hemmet, som under Julias kyssar krympt
samman, så att hon kunnat täcka alla dess lockelser med
sitt lillfinger, det växte och växte större och vackrare
och kärare för hvarje dag, det kom närmare kusin Charles
Emil, och med förfäran kände Gösta att numera två
sorger stridde om herraväldet i hans bröst: sorgerna efter
Julia och fädernehemmet.
Den 21 Mars! Om fem hastigt flyende månader
skulle han vara hemlös!
»Hastigt flyende?» För honom, hvars hjertesorg
kom tiden att gå med snäckgång? Ja, det kunde inte
hjelpas, § 17 hade fått dagarna att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
