Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck - IX. Fjerran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så stodo de två derute på trappan. Hon, magtlös,
likblek, vissnad, endast upprätthållen af hans starka arm.
Han, kraftig, vacker, ståtlig och ung. Huru omaka!
Hvilken skärande äktenskapsparodi! Men så var den ju
också slut nu ...
— Farväl, Gösta!
— Farväl! Gud skydde och välsigne dig!
Der stodo hennes mor och far och alla syskon och
många af tjenarne. Han skämdes, rent af skämdes, för
att äfven i detta sista ögonblick manifestera hurudant
bandet var, som höll dem samman. Och med en tryckning
af armen, hvilken liksom bad om tillgift, böjde han sig
ned och kysste henne — på munnen.
Hon slöt ögonen och hängde viljelös på hans arm.
Men han ryckte till! Det var inte den kalla, slappa,
vissnade mun, han väntat, som mött hans kyss. Det
var ett par i all sin blekhet och tunnhet varma, skälfvande
qvinnoläppar.
— Farväl!
— Farväl! Må Gud ...
— Kör Johnsson!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
