Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IX. När tåget gått ut från stationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 när tåget gått ut fRän stationen.
ett par ord då, för den stackars fabrikören måste oftcr
ut, än efter ett, än efter ett annat till sin fabrik, och
alltid var det rent af hjertslitande att höra hur han
jem-rade sig, när han skulle skiljas från frun.
— Och hon dä?
— Ja, hon fick tårar i ögonen och klef upp på
fotsteget och slog armarne om hans hals i allt folks åsyn
och sa:
— Gud välsigne dig, Gustaf! ■— Kyss pappa, min
gosse. — Ta på dig väl på sjön. — Glöm inte
bröstlappen. — Ät ingenting fett om qvällarna. — Lägg dig
tidigt, vännen min. ■— Lilla Julia vill klappa dig. —
Adjö, stackars min älskling, som ska göra denna tråkiga
resan!
— Adjö, adjö!
Och så hviftades och nickades der ända tills tåget
gått ut frän stationen. Först undrade jag hvarför hon
bad honom »ta på sig väl pä sjön», för inte for han
på någon sjö, inte, för vid Hessleholm vek han alltid af
åt Kristianstad. Om ett par tre dar kom fabrikören i
stort och gladt sällskap tillbaks till Hessleholm, och aldrig
taltes der ett ord om fabrik och kranar, bara om grader
och dekorationer och kraschaner och »sjuan» och »åttan»
och »den kiliga ungen på Brissmans krog».
— Hvar har du varit? sa en gång en bekant, som
kom söder ifrån, till fabrikören.
— I Kristianstad och »murat», min gosse. Nu har
jag »åttan», ser du. Och sen festat och roat mig för
resten. Styfva tal, ståtliga dekorationer. Du skulle, min
själ, också bli frimurare, Zetterbom!
Och gladt var der i fabrikörens kupé och den ena
skrattsalfvan aflöste den andra, men alltefter som vännerna
troppade af vid station efter station så lade han ansigtet
i dystra veck, och då vi kommo till —ås for han ut
ur kupén, som om han varit’ besatt och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
