- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
180

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IX. När tåget gått ut från stationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188 när tåget gått Ut fRän stationen.

dörren, och när inspektören blåste, böjde Skalberg sig
ned, och jag hörde hur han suckade:

— Hur grymt att slitas från hvarann just nu, då . . .
Men när tåget väl var ute från stationen gäspade

han till som om han velat sluka en melon hel, lade sin
hatt i waggonnätet, hvisslade en stump på en operett,
tog på sig sin sidenmössa och sa till en annan herre
i kupén:

— Ja, nu såg du väl sjelf att det är klart, så du
kan ge dig till tåls med de der stackars styfrarna tills
jag rigtigt far in näfven bland garfvarens pluringar.

Jag minns sista gången direktör Frasman åkte på
bantåg här i verlden. Fet och leende och skinande stod
han i kupédörren när tåget skulle åstad.

— Flvarthän, hvarthän, min hjertans bror? skreko
vännerna på perrongen.

— Bara ut och se om mitt landtställe nu till våren.
Välkomna dit i sinom tid, go herrar!

— Tackandes! Lycklig resa, du lyckans ost!

Och jag svär pä att hvarken Knut Almlöf eller

Svante Hedin skulle sett trefligare och gladare och
belåtnare ut än direktör Frasman när han stod der i
kupédörren. Nå, precis två timmar efteråt låg han död pä
sin veranda ute pä landtstället med två goda
revolverkulor i hjernan. Han skulle kunnat resa jorden rundt
på det ansigtet, om han annonserat i bladen och gått
upp med det pä en teater.

Den bäste aktör jag sett i all min tid var dock
fru Tengmans pojk, som reste till Amerika i början pä
åttitalet.

— Ar du inte ängslig och ledsen, Axel? sa frun,
som sjelf alldeles simmade i tårar.

— Nej, vars, mamma, jag är så glad, sä rysligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free