Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - När lille Gicke skulle ha smörj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och det får du ge honom, Janne, sa mamma.
— Ja bevars, sa pappa.
Pigorna, som höllo styft på Gicke, sökte förmå honom
att endast i pappas och mammas frånvaro räcka ut tungan
åt dem, och Gicke, djupt känslig för det praktiska i ett
slikt arrangemang, ställde sig det samvetsgrannt till
efterrättelse.
Men mamma öfverraskade honom.
Då tillsades Gicke alldeles bestämdt, att detta var
allra sista gången det finge passera.
Nu väntade han en hel dag, men så var det lika när.
Då hemskaffades ett fruktansvärdt björkris och sattes
bakom skåpet i salen. På qvällqvisten räckte Gicke ånyo
ut tungan åt Lotta och sparkade Kristin.
— Nu måste han ha pisk, Janne.
— Vi nödgas statuera ett exempel, Amelie!
— Du får lof göra det, Janne ...
— Hm ... du har allt en mjukare hand ...
— Du är ju van att klå pojkar?
— Ja, visst ... ja ... men han är så ynkligt liten,
stackarn ...
— Seså, ingen klemighet, som med Larssons ungar!
Fort in med honom!
— Söta du, slipper jag inte? Han håller mer af
dig. Han blir aldrig glad vid mig sedan ...
— Är du en karl, du?
— Jaså, tag hit riset! Det skall förbaska mig väl
bli slut på det här käbblet!
— Nå, det var då väl! Men ... förifra dig inte,
käre vän! Du får inte slå honom, som du slår pojkarna
i skolan, begriper du väl? Hans små ben ä’ som brosk
ännu. Bara daska till honom försigtigt, hör du!
— Tyst nu! Kom hit, Georg!
— Kanske vi ändå ... bara för denna gången ...
Janne svarade inte. Nu skulle Gicke ha smörj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
