Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Den envisa flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sockerdricka. Jag tål ingenting, som påminner
om min hatade bryggarekusin, genmälte Florentina med
denna darrning på rösten, som jag förmodar man får då
man vet att man inte ska nyttja sitt talorgan så värst
länge till.
— Skall jag hemta? frågade kusken när han kört
dem ut i skogen och Florentina bredde sin sjal öfver
lingonriset, der dödens engel skulle kalla dem till en
verld, hvarest ingen bokhandelsknodd mera missbjuder
den unga talangen för en »ko i månsken» eller ett
»strandparti från vestkusten».
— Nej tack! svarade Florentina med ett menande
leende.
Han smällde med piskan.
Det var det sista ljudet ifrån den verld, som ej
mera angick dem för ett öre.
— Är du färdig nu, min älskling? sa Adolf, när
han omsorgsfullt vikit ihop rocken med sidenslagen, trädt
sina manchetter på en gren och slagit sig ned på
ullsjalen i skjortärmarna.
— Ja...a... be...e... bevars, sa Florentina.
— Din röst darrar, älskade. Ska vi inte ändå
kanske skjuta opp ’et?
— Ne...e....ej, d’ä ba... ba... bara så ky...y...
hyligt i qväll, anmärkte den envisa flickan och sjönk ned
vid hans sida.
Några minuter förflöto, under hvilka det inte precis
knusslades på kyssarna. Ingen må klandra dem derför.
Man må vara aldrig så säker om ett fruntimmer i en
bättre verld; det skadar dock aldrig att ta för sig i denna.
Han tog upp revolvern ur byxfickan och sa:
— Vill du nu, älskade?
— Ja...a...a, dät ty...y... hycker ja nästan ja
vi...i... hill... — I ...i ...ih! Herre Gud ... aj aj
aj ... hjelp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
