- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
231

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Kamrer Anderssons ursamling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp för de fyra välkända trapporna, blek, men modig
som en soldat med döden för ögonen och
marskalksstafven i ränseln.

Fröken Holm gömde brådskande en smörgås bakom
spegeln.

Han talade:

— Hör mig, Allida, och förlåt mig! Det der om
klockan var bara ett svepskäl för att få se dig, ljufva
flicka. Jag har älskat dig alltsedan första gången jag såg
dig i spårvagnen. Det är dig, dig ensam jag älskar; inte
mormors gullklocka!

Denna ömhet flöt som en glödande lavaström öfver
i Allidas själ. Länge sofvande känslor vaknade med
oerhörd kraft; det var, som hade himlen öppnat sig och
snörlifvet brakat sönder. Halft vanmägtig sjönk hon i
hans famn och suckade saligt:

Min Andersson ...

Famlande, darrande for Anderssons hand öfver
fästmöns bröst. Hon gjorde intet motstånd mer; hon sänkte
blott hufvudet som narcissen för slagregnet och hviskade:

— Andersson, skona min blygsamhet ...

Han hade aldrig tänkt annat; han hade blott velat
förvissa sig om att uret fanns på sin plats.

Vi hoppa öfver den knappt månadslånga
förlofningstiden, under hvilken Andersson var för grannlaga att allt
för ofta se på mormorsklockan. De senaste tre dagarne
hade han t. o. m. inte tittat på henne alls. Vi hoppa
äfvenledes öfver bröllopsfesten på Phœnix, för att möta
det lyckliga brudparet, då det beträder sin egen
sängkammares tröskel.

Mildt tager Andersson upp sitt fickur — unikt
exemplar, krigsrof från Waterloo — drager det ömt och
smekande och hänger det på klockstället å sitt nattduksbord.

Darrande af längtan och tjusning ser han sin blygt
förvirrade brud taga fram sitt ur, hans ur numera, draga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free