Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länkarna av historien hava någon gång framställt sannolikheter,
en mängd mer eller mindre vågade hypoteser hava blivit
slungade in uti detta intill dikternas värld gränsande
fordom, men för den säkrare beräkningen har alltid öppnat
sig en inskränktare krets. En författare, som ibland
Nordens hävdatecknare innehar ett upphöjt rum, anför i
förbigående: att norden varit bebodd mycket över 400 år före
Christi födelse; att de yttersta trakterna i Skåne och
Halland varit bebyggda 600 år efter förbistringen i Babel;[1] att
våra förfäder redan odlade jorden, tröskade korn, hade bi
och tillagade mjöd, då man ännu i de mer nordliga länderna
icke hade odlade frukter, ganska få tama kreatur och levde
av vilda örter och rötter.[2] Utan att såsom lika säkra
grunder antaga dessa i förbigående framkastade meningar, så
erbjuda sig likväl anledningar att tro, det Halland blivit
befolkat ibland de första av denna sjökusts nejder. En i
allmänhet mindre otacksam jordmån, fördelaktig jakt, gott
fiske i en mängd insjöar, god tillgång på skog, ett efter
forntidens befästningssätt för yttre våld lätt tryggat land, en
öppen och vidsträckt utsikt åt havet — allt förenade sig
att göra trakten bekvämlig och att erbjuda en blivande
hembygd åt ankommande främlingar. Hallands första innebyggare
sträckte troligen ingen förmäten blick över sina egna
landamären. Naturen öppnade för dem uti denna deras
egen hembygd vidsträckta fält för verksamhet och
sysselsättning, där vinkande dem den skuggrika lugna skogen och
inbjöd dem till jaktens härdande sysselsättning, där sköljde
den spegelklara böljan stränderna i grannskapet och erbjöd
dem en muntrande omväxling av näringsmödor. Lyckliga
ännu med sitt tillstånd, eftersom de ej kände dess brister,
sträckte sig troligen icke deras begär över de berg, som
omgåvo dem, eller över det hav, som famnade deras stränder.
Den mängd fornlämningar, som Halland äger, dessa
fordom ryktbara fästen, vilka tiden och förgängelsen nu
jämnat med jorden, dessa lutande eller störtade minnesvårdar,
dessa valplatser, bautastenar, skyddspelare, offerhögar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
