Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan synas wärdig att torka mig midt på handduken. Sedan
framsatte Carl Bonde bord för dem, och Wanrådder satte sig
midt emellan. När de ätit, gingo de ut. De war en häst
färdig, och Carls son tillreds att på en annan häst följa
Wanrådder. Och dermed redo de bort i skogen. Men Jarlens män
gingo i sin båt igen, och rodde uti den till Jarlens skepp." Att
konung Sven Ulfson, under antaget namn Wanrådder, själv
deltagit i sjöslaget, är något eget, som för den reflekterande
uppmärksamheten lämnar anledning till omdömen över denna
tids krig. Sturlesson ger följande fortsättning av berättelsen
om den avreste Wanrådder.[1] "Wintren derefter lät
Konung Swen kalla Carl Bonde till sig, och förklarade, att
Konungen för alla de dagar, han härefter lefwer, hade att
betala Carl Bonde. Konungen förärade honom hwad hemman
på Seland, som han sjelf begärde. När Carl tackade
Konungen derföre, och anhöll, att Konungen wille tillåta honom
att taga sin hustru med sig, wille Konungen det icke tillåta,
utan sade sig wilja förskaffa honom mycket bättre och
wettigare hustru, och att hans förra hustru skulle få behålla det
torpet för sig sjelf, som de förr begge hade bebott, hwarmed
hon lärer sig wäl kunna förhjelpa." Ibland den mängd fångna
hallänningar, som efter sjöslaget fängslade fördes till
Harald Hårdråda, befann sig även deras anförare och Jarl Fin
Arnason. Den fängslade krigaren infördes till Harald. Även
såsom övervunnen överhopar han den segrande Harald med
lika bittra som förolämpande tillvitelser. Han lyder ingivelsen
av ett outsläckligt hat, ökat och underhållet i det oböjligaste
sinne. Förflutna tiders händelser, den på Fyen stupade
Kalf Arnasons klagande minne, hämnden och raseriet hopa
sig hos jarlen. Han utfar i smädelser emot Harald. Må
hända ökades harmen av Haralds bittra skämt, då han säger
till jarlen: "Dina Danskar hafwa illa förswarat dig, och de
Norske få en bedröflig pligt att släpa dig Blinde tillbakars
till Norrige, om eljest ditt lif skonas." Efter en icke
obetydlig ordväxling emellan Harald och Fin Arnason, skickar
Harald jarlen upp i landet till sitt jarladöme, och Sturlesons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
