Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som under förläning innehade södra Halland,[1] bryter under
denna allmänna oro sin trohet mot danske konungen och
övergår på den norskes sida. Det vid Hindsgafwel slutade
stilleståndet gav en lycklig vändning åt händelserna.
Svenska och danska hoven samt de norska fullmäktige mötas
därefter midsommardagen 1296 vid Fagerhult[2] nära gränsen
mellan Skåne, Halland och Småland. En tvåårig vapenvila
avslutas. De biltogdömda danskarna fingo under denna tid
bebo sina gods i Danmark men blevo förbjudna att visa sig
vid hovet. Konungen i Norge skulle utan rättighet att i
Halland anlägga nya fästningar likväl få behålla Hunehals slott.
Hertig Erik av södra Halland skulle återfå all sin egendom
och tvistigheterna skulle avgöras av godemännen biskop
Peder i Roskild, John Litle, Olof Tyggeson, Offe Johnson och
drotsen David Torstenson.
Till slutligt avgörande av alla tvistigheter mellan
Danmark och Norge hade konungarna avtalat ett möte på
Prestholmen i Halland till år 1299. Men Erik Prästhatares död
i juni månad samma år förändrar skådeplatsen, och gör
mötet onödigt. Det torde icke vara så lätt att bestämt avgöra,
huruvida Halland under greve Jakob befunnit sig blott i ett
prövnings eller i ett bestraffningstillstånd. Förtroligt
bekant med det osäkra i all mänsklig lycka, finner han väl, att
händelserna snart kunna fråntaga honom, vad han ännu
under ett vacklande välde innehade. Och måhända söker han
därför att under en skyndande njutning begagna det.
Historien omtalar, huru han år 1300 ålade allmogen att utom de
vanliga räntorna utbetala 800 mark skånsk, huru han årligen
utkrävde i ledungsavgift[3] 400 mark slavisk, uppbar 240
pund smör i extra avgift. Huru han 20 särskilda gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
