Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfärdade även ett broderligt försoningsbrev för hertigen av södra
Halland och dess upproriska folk uti Wernemunde dat. Sabbat.
prox ant. Dom. Trinit. A:o 1317.[1]
Efter Erik Menveds död uppstiger hertig Christofer av
södra Halland på danska tronen. Han intager således efter
1320 ett rum ibland Danmarks konungar. Ibland de offentliga
handlingar, som påminna Halland om hans namn, äro
privilegierna för Halmstad, författade likt de flesta av
medeltidens diplomatiska handlingar på latin och daterade
Falkenberg in die Beatæ Petronellæ Virginis A:o 1307. Uti
denna handling förer han titel av Dux Haliandiæ et Samsö. Han
var vid Helsingborgska freden 1310 värjeman på svenska
konungen Birgers vägnar.
Genom arv efter sin fader hertig Erik hade konung
Magnus i Sverige erhållit Norra Halland. Denne konung tillika
med Matts Kettilmundson och hela svenska hovet skall år
1321 i längre tid bott i Varberg. Åtskilliga offentliga
handlingar äro härifrån utfärdade, och ibland dessa har man
anmärkt några till de andliges fördel, varibland bekräftelsen på
Linköpings biskopsstols friheter, daterad Varberg die post
convers. S. Pauli 1321. v. Dahlin erinrar härvid, att Philip,
som varit konungens kansler, även varit Decanus Lincopensis,
varemot Stjerneman upplyser, att Johan Carlson Färla, som
varit domprost i Linköping, var kansler hos Magnus
Eriksson.[2]
Marsken Ludvig Albrechtson Eberstein hade väl redan
av Erik Menwed utom södra Halland även i pant fått
Hälsingborg, Lund, Falsterbo, Skanör, Blekinge och Lister, men
Kristoffer återtog södra Halland och hela den övriga panten
utom Blekinge och Lister. Knut Porse, som i hämndekriget
för hertig Eriks död i slaget vid Söderköping så fördelaktigt
ådagalagt sin tapperhet, var icke mer likgiltig för den unga
och sköna änkehertiginnan Ingeborg. Till erkänslans
förbindelser blandade sig även kärlekens, och för den unga
riddaren utvisar ödet en lika avundad som lysande bana. Danska
konungen stod även för flyktade tiders biträden, i en icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
