Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förolämpade andliga och av hertigens övriga ovänner, väpnar sig
mot honom, låter sina församlade härar översvämma Halland,
framtränger till den befästade medelpunkten av Hallands
sjökust och belägrar Warbergs slott. Tidens krigshistoria
upplyser, att slottet togs utan särdeles manspillan, och att
således denna belägring icke varit utmärkt av det ihärdiga
försvar, som utgör triumfens ära eller utplånar skuggan av
ett nederlag. Hertigen, förföljd av Eriks segrande här, flyr
ifrån det ena fältet till det andra.[1] Han gör väl stundom
motstånd, men de voro fruktlösa, och Bengt Algotson visar
uti denna strid icke bilden av den kraftfulle mannen, som
under skeppsbrottet arbetar mot vågorna, utan han sjunker
räddningslöst.[2] Genom en i Minoriternas kyrkokor i
Jönköping S:t Vitalisdag (den 18 april) 1357 avslutad
överenskommelse förbinder sig konung Magnus att varken i Sverige
eller i Norge mottaga eller skydda Bengt Algotson eller dess
broder Knut Algotson eller Abern Monamusson eller någon
annan av Bengts medhållare. Konung Magnus avträder nu
till sin son konung Erik ibland annat även södra Halland.
Magnus skulle själv behålla norra Halland.[3] Alla slotten
så väl i Sverige och i norra Halland som i konung Eriks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>