Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland ifrån de Nordiska rikenas förening intill Fredrik II:s anträde till regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekts tillbjudna ackovd om fästningens uppgivande
och hotelserna med en vägrande ståndaktighet. Under
riddaren Bo och hövidsmannen Swan kvarlämnar Engelbrekt
tillräckligt med folk i Laholm, men själv skyndar han till
Skåne med huvudstyrkan. Engelbrekt slutar i Skåne på
skärtorsdagen en vapenvila med villkor, att, om Laholm icke
innan påskafton hade kapitulerat, skulle alla fientligheter
mot staden och slottet upphöra. Hastande åter till Laholm,
uppfordrar Engelbrekt staden och slottet och kommer innan
påskafton i besittning,[1] så att, då armén ifrån Skåne
ankom till Laholm, var staden och slottet redan i de svenskes
händer. Engelbrekt tillsätter nu kommendant därstädes,
utser därtill Arvid Swahn, och fortsättande sitt krigståg
uppfordrar han Halmstad. Borgmästaren Tyke Hjort,
utmärkt genom en avgjord ovilja för de svenske, möter
Engelbrekt, bestrider stadens överlämnande och skall, då han
vände sig ifrån Engelbrekt, fallit och i fallet avbrutit
benet. Denna händelse ansågs såsom en förklarad vilja ifrån
den straffande himmelen. Tyke Hjort dör på tredje dygnet
därefter, och händelsen utredd efter tidevarvets
tolkningsgrunder understödde Engelbrekts vältalighet, och för hans
här öppnas för andra gången Halmstads portar. Fälttåget
fortsättes. Engelbrekt skyndar till norra Halland. Warberg
intages[2] och Berman, Bo samt Bror Stensson lämnas där
kvar att försvara staden, under det Engelbrekt själv tågar
emot Älvsborg.
Under Kalmarunionens tid var Halmstad det ställe,
varest icke allenast konungavalen genom fullmäktige från alla
tre de nordiska rikena borde hållas,[3] utan här avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
