Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland ifrån början av sjuttonde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Würtzburg underkuvas. Över allt på Rehn- och
Lechströmmarnas stränder, där Torstenson framför sina trupper,
bereder han nederlag ibland fienden och segrar för sin konung.
Vid Creutzenach möter Torstenson ett oväntat motstånd.
Stormstegarna äro redan fästade emot muren. Torstenson
stormar främst uppför dem. Han åtföljes av sina
vapenbröder. Han är på de översta stegen, — han är färdig att
sätta sin fot på muren. Men råkad av en krossande sten i
huvudet, försvinner hans styrka, ej hans mod. Han förmår
ej mer föra det hämnande svärdet. Det faller.
Stormstegen försvinner ur hans händer, och avsvimmad störtar
Torstensson utför muren. Man tror honom vara död. Men
återkommen till sans, mötes den blödande hjälten av
underrättelsen Creutzenach är intaget. På slagfältet vid München ger
Torstenson ett förnyat bevis, på vad en väl underhållen
artillerield förmår. Vid Nürnbergs murar strider han den 24
augusti 1632 i spetsen för svenska hären. Men omringad,
sargad och blodig nödgas han omsider att lämna sig i
fiendens händer. Ett mörkt fängelsevalv i Ingolstadt öppnas
för hjälten. Omgiven av gravens ryslighet utan att njuta
dess vila, tillbringar han här nio månader. Uppfyllt av
fuktighet och giftiga ångor, försvagar detta fängelse
Torstensons hälsa. Och han gjorde sig här förtroligt bekant med
en följeslagare, som sedan oupphörligt följde honom genom
livet — plågan. I det ögonblick, då fängelsevalven öppnades
till Torstensons befrielse, uppfylldes luften i Ingolstadt med
ljudet av en högtidlig klockringning. Jubelsånger hördes
uti de öppnade templen. Och all romerska kyrkans prakt
användes för att fira en allmän glädjefäst. Torstenson,
oförmodat ryckt ur sin underjordiska boning, fäster
främlingens spejande öga på de uppträden, som förefalla omkring
honom. Han underrättas: Roms fiende är ej mer. Gustav
Adolf stupad. Några dagar härefter mottager den sörjande
Torstenson trupper av Oxelstjerna för att föra över
Lechströmmen, — och Landsberg intages. Men en försvagad
hälsa påminner Torstenson, att han icke nu uthärdade
fälttågets mödor. Han överlämnar befälet åt Gustav Horn, och
förd av den stilla sorgen går han till Wolgast, den ort, där de
jordiska lämningarna av den odödlige Gustav Adolf ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
