Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands beskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägsna honom. Avresan är stundom icke mer en nödvändighet
påkallad av näringsomsorgen, den har övergått till en
verklig njutning. Den senare åter eller skogsbon äger ännu
större behållning av den antika nordiska karaktären, en
mera odelad tillgivenhet för hembygden. Mera skiljd ifrån
umgänget med den alla världsdelar besökande sjömannen
eller strandbon, lever han ännu i sin gamla, av förfädren
ärvda idékrets, älskar deras sedvanor, bibehåller längre
deras traditioner och upprepar dem med en glättig
munterhet för den till hans hemvist ankommande
fornforskaren. Hos skogs- eller bergsbon hör man ännu några ljud
av fornvärldens sånger, då strandbon däremot omväxlar
toner nästan årligen, och hemför dem ifrån andra sidan av
havet. Den förre synes någon gång älska musik. Hans
isolerade läge gör ett sådant tidsfördriv för honom på en
gång mera kärt, mera nödvändigt. Den senare åter,
boende uti eller vid större byar, synes nöjd då han i
dryckeslaget någon gång dansande njuter av musiken. Den förre
uti enslig boning vid sin violin äger en stilla njutning för
sig själv och några vänner, och det oskyldiga nöjet tyckes
ännu äga en röst i hans samkväm. Skogsbons och
strandbons olika lynnen giva ett starkt uttryck även i själva
språket. Den förre deklamerar med mera livlighet och
synes stundom sträcka sin omtanke även till ett mera
vårdat uttryck.[1] Allmogen i varje härad av Halland äger
en viss olikhet både i dialekt och uti vad man kallar sätt
att vara, vilket icke döljer sig för uppmärksamheten. I
allmänhet uttalar hallänningen å såsom au, t. ex. gau (gå),
rau (rå), och då o i förening med ett adjektiv har en
negativ bemärkelse uttalar han det såsom u, t. ex. ulycklig
(olycklig), utålig (otålig), umöjlig (omöjlig). I gränsen till
Småland höres även någon blandning av den småländska
dialekten, i gränsen till Skåne något av den skånska o. s.
v. Även i anseende till industrien synes hallänningens
granskapsförhållande till den idoge smålänningen och till
den handlande västgöten på honom äga något inflytande.
Bonden bibehåller någonstädes ännu, även sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
